Tradition

Ashtangayogans traditionslinje sträcker sig flera tusen år bakåt i tiden. Traditionen som vi känner den idag är en sammansmältning av en mängd synsätt och influenser där olika personer och olika historiska och kulturella strömningar bidragit med sitt specifika perspektiv. Filosofiskt finns inslag av den uråldriga Samkya skolan, såväl som den något mer ”moderna” Advaita Vedanta traditionen. De tydliga fysiska teknikerna i Ashtangayogan härstammar från Hatha Yoga och den sk Tantra traditionen, medan namnet ”Ashtangayoga” och de mer meditativa aspekterna av metoden har direkta kopplingar till Patanjalis Yoga Sutras från omkring 200 år f.Kr. I dessa sutras beskrivs yogan som en väg bestående av åtta olika steg eller delar, där de fysiska aspekterna endast utgör en del jämte etiska och mer meditativa delar.

12

Ashtangayogans förgrundsgestalt i modern tid är Sri K. Pattabhi Jois (1915-2009). Det är genom hans undervisning och kunskap som metoden och traditionen spridits över världen och vid ”Sri K. Pattabhi Jois Ashtanga Yoga Institute” i staden Mysore i södra Indien fortsätter hans dotter Saraswati och dotterson Sharath att lära ut systemet till utövare från hela världen.

my-yoga-pattabhi-jois

Sri K. Pattabhi Jois främste lärare var den mytomspunne Tirumalai Krishnamacharya. Denne var också lärare till ytterligare tre av vår tids stora förgrundsgestalter inom yoga; B.K.S. Iyengar, T.K.V. Desikachar och Indra Devi. Trots påtagliga olikheter de olika riktningarna emellan så finns där trots allt en tydlig gemensam kärna:
Det måste alltid vara individens unika behov och förutsättningar som är utgångspunkt för yogan.
Detta förhållningssätt avspeglade sig också i hur Krishnamacharya valde att undervisa alla sina elever på olika sätt. Det är tydligt att såväl Pattabhi Jois såväl som Iyengar,  Desikachar och Indra Devi mfl fått olika undervisning, men att de också i sina respektive metoder, utgått från sina personligheter och erfarenheter och de sammanhang de omgavs av.

Med detta som utgångspunkt utvecklade dessa lärare sin egen förståelse och satte sin egen prägel på det som de uppfattade som relevant och viktigt att förmedla vidare till andra, och så föddes fyra ”nya” traditioner ur en.

Ashtanga Yoga – en åtta delad yoga

Ordet ”Ashtanga” är sanskrit. ”Ashtau” betyder åtta och ”anga” betyder del. Ca 2200 f. Kr sammanställde Patanjali texten ”Yoga Sutras” där han definierade yogan som 8-delad och menade att alla de åtta delarna av ashtangayoga måste beaktas och praktiseras för att slutmålet, frihet, skall nås.
Dom 8 delarna kan ses som olika, men ändå sammanlänkade aspekter eller verktyg som hjälper oss att utveckla fokus och närvaro. Närvaron riktas under vår övning mot den omedelbara upplevelsen, såväl fysisk som mental. Över tid får vi en inblick i att alla fenomen är impermanenta till sin natur och att vår re-aktivitet eller vanemässighet är orsaken till den otillfredsställelse vi ofta upplever i vår tillvaro.

text_cu_4232_2.0

De åtta delarna är i ordning:

YAMA – 5 moraliska principer och etiska överväganden:
Ahimsa: Icke vålds princip
Satya: Ärlighet
Asteya: Att inte stjäla
Brahmacharya: Måttlighet
Aparigraha: Generositet

NIYAMA – 5 principiella livsstils överväganden:
Saucha: Renlighet
Santosa: Vara tillfreds
Tapas: Diciplin
Svadyaya: Självkännedom
Ishvara pranidana: Tillit

ASANA – kroppsliga övningar

PRANAYAMA – andningsövningar

PRATYAHARA – sinneskontroll

DHARANA – koncentration

DHYANA – meditation

SAMADHI – Integration och fullständig närvaro

Utgångspunkten för Ashtanga yogan är de moraliska och etiska principer som kallas Yamas och Niyamas. Dessa utgör en värdegrund och kan ses som överväganden eller rekommendationer som hjälper oss i alla våra relationer. Icke våld, kärleksfullhet och måttlighet ersätter ilska, girighet och vanföreställningar. Yamas och niyamas kan sägas vara de aspekter av yogan som kanske tydligast hjälper oss ta övningen bort från yogamattan och in i vardagen. Med dessa som utgångspunkt kan de andra sex delarna växa och frodas i ett gynnsamt klimat. Dom två följande stegen, den fysiska övningen, Asana, och andningstekniker, Pranayama, börjar väcka kroppen och frigör oss successivt  från djupt rotade mönster och tendenser och en större kroppsmedvetenhet kan börja utvecklas.

 

Utförandet av asana och pranayama innehåller subtila tekniker som ”bandahs”, ”mudras” (energimässiga ”lås”) och ”drishtis” (blick fokus) vilka stödjer, fördjupar och intensifierar vår övning.
Dessa fyra första delarna skapar förutsättningarna för de fyra sista, mer meditativa delarna.
Den femte delen, Pratyahara innebär enkelt utryckt, att vi genom olika tekniker utvecklar vår uppmärksamhets förmåga. I del sex, Dharana, skapas över tid ett djupare tillstånd av koncentration och del 7, Dhyana, meditation, uppstår när koncentrationen fördjupas ytterligare och tillståndet av närvaro ökar. Samadhi, den åttonde delen, kallas ibland även ”integration” och innehåller i sig flera olika faser. Koncentration och närvaro har då utvecklas till en punkt när subjektet, dvs vi, smälter samman med objektet, dvs det vi observerar, och vi kan uppleva verkligheten ”rent” utan intellektuell eller känslomässig ”filtrering”.
Samtidigt som dom åtta delarna delvis bygger på varandra är dom i konstant samspel och påverkar varandra ömsesidigt och kontinuerligt. Vi är alla är olika, unika individer och har olika behov. Genom sin mångfacetterade approach ger Ashtangayogan oss alla möjligheten att släppa taget om våra konceptuella- och tankemässiga begränsningar och därigenom nå ”frihet”.

Det praktiska utförandet

Metodiken bygger på att vi låter andningen väva samman asanas till olika sekvenser eller serier. Andningen blir den röda tråden i utövandet. Andningstekniken (Ujjayi) skapar en stark och stödjande kärnstruktur (bandahs) och synkroniseras med rörelser (vinyasa) och Asana och en intensiv inre värme genereras. Asanas och vinyasas utgör former och principer som följs av kompletterande ”mot”-former och principer som tillsammans bildar en sammanhängande och komplett helhet i form av olika ”serier”.

160

Andning och rörelse kompletteras med ett mjukt blickfokus (drishti) som gör koncentrationen djupare,  ett lugnare mer meditativt sinnestillstånd kan uppstå.
I andningens och rörelsens flöde låter vi uppmärksamheten stanna på vår egen matta, på yogans tekniker, och på de sensationer vi upplever där. Vi noterar vår tendens att distraheras, men försöker stanna i flödet där vi möter såväl obehag som behag och lär oss vila mentalt i oavbruten uppmärksamhet.
Ashtanga yogan innehåller 7 sk serier med olika inriktning och fokus och beskrivs ofta ensidigt som dynamisk, krävande och fysisk. När den förstås i sitt bredare sammanhang och dess meditativa kärna synliggörs är den på många plan, ett fantastiskt självterapeutiskt verktyg.

tidslinje_grey